skryttan

Sitter hemma, huset är tomt, de andra är på genrepet av stjärnor på is, jag skulle också följt med om det inte var så att jag skulle jobba.
Nu sitter jag i alla fall och lyssnar till julmusik, dricker te och ska käka en macka också innan jag drar. I alla fall föll en gnutta julstäming över mig, trots att det är mer grått ute än vitt. I morgon är första advent och jag längtar som sjutton till julafton!

Jobbet väntar..

Avskedsfika hos Bea ikväll, då hon åker till Australien på lördag och är borta i flera månader om hon ens kommer tillbaka, vem vet hon kankse kärar ner sig i någon där borta och flyttar dig, you never know ;) haha.
Vi var inte så många men det var mys i alla fall och kommer sakna na. Gav henne en liten kanin att ha som maskot på resan.

Sov som sagt hos Plutten i natt, det var underbart, om jag vågar utrycka mig så. Dock trött på att jag ska vara en sådan jävla krävande människa/blyg och tråkig, det får fan vara slut på det.

Haha vi bråkade typ lite smått om täcket hela natten, ena sekunden var man så varm att man inte ville ha täcket och sedan vart det så otroligt kallt att man trodde man skulle frysa ihjäl, så det slängdes typ fram och tillbaka, plus att jag har en tendens att rulla in mig i täcket, eller kanske ska säga trassla in mig, knas i alla fall.  Sedan vid sju fick jag en puss och Plutten drog iväg till jobbet och jag låg kvar i sängen. Jävla oväder och kallt som fan, hade gjort vad som helst för att ligga kvar, men det fick jag inte, nej istället var man ju tvungen att ge sig ut i kylan och ovärdet för att gå till skolan, missade dessutom bussen, hemskt och inte alls okej. Längtar tillbaka till sängen och plutten!!!

(23/11 kväll)

Äntligen, ja för fan äntligen minst sagt fick jag träffa Pluttis. Slog honom en signal efter jobbet och frågade om vi kunde ses, plus pratade ett bra tag, nice. Drog sedan en sväng till Sickla för att möta upp morbor, mormor och syster för lite vintershopping och sedan hem igen. Donkenmiddag med bror och mor, sedan runt åtta kom pluttis och hämtade mig, med bil, muhaha. Pratade och skrattade en massa på vägen hem till honom, härligt! Sedan behöver jag inte skriva så mycket mer än att det var mys och att pluttis alltid är pluttis.

(23/11)

Igår jobbade jag igen för första gången på ett bra tag. Roliga och härliga människor vilket gör jobbet till en kick och Fia blir på gott humör. Som vanligt är det livliga och kanske till och med något aggressiva diskussioner dock intressanta och roliga med såklart, ett och annat flams när jag är i farten och när Kristoffer kommer till jobbet. Inte bara skoj att se alla igen utan även roligt att prata "mina" underbara gamlingar, som helt klart lätt både kan få en på gott och mindre gott humör, men det bästa som finns är ändå att få dem att skratta, då blir man liksom varm inombords. Jag svalade min stolthet och det vart en toppen dag på jobbet!

Jaha för tillfälle känner jag att jag ständigt behöver hålla mig sysselsatt för att slippa känna efter, så ikväll var meningen att jag skulle fika med några vänner på Cafe 60, viserligen kom vi dit, sort of, men vi avslutade kvällen med en lagom trevlig motion, nämligen pulka i hammarbybacken. Cafe och fika dög inte för vissa utan en utmaning var uppenbarligen roligare. Det hela slutar väl med att jag nu ligger i min säng och antagligen kommer ha både den ena och den andra sjukdomen nästa vecka, eftersom jag inte vet vad termobyxor och bra kläder är för något. Bättre lycka nästa gång!

Fick i alla fall göra vinters första snöängel och snökrig vart det också, skoj. Härlig kväll och jag fick min vilja genom...nämligen att leka i snön!

Vaknade tidigt i morse och trädet utanför Cassandras fönster vad fullt av snö, det hade snöat riktigt ordentligt. Eftersom Cassandra skulle i väg på förmiddagen bestämde jag mig för att dra ut Mamma på en fotopromenad nu när det var så vitt och vackert utomhus. På vägen mötte jag mormor och Micke som var på väg hem till oss. Så det vart att vi gick hem och hämtade mamma sedan promenerade vi i det fina vädret, fotade en massa och bara njöt av vintervädret, sedan vart det fika hos mormor med te och bullar, myspys.

Kunde inte hålla tillbaka alla känslor längre, gick bara inte. Sandra kom till, vi snackade lite och så där, sedan vet jag inte hur eller varför det slank ur mig vad som hade hänt, men det var helt enkelt början på ett totalt breakdown .

Tomas kom in och tyckte att jag skulle göra prov, och sedan råkade han bara säga hur "BRA" jag låg till och att jag knappt hade fått G på det tidigare provet, så orkade jag inte mer. Så fort han lämnat klassrummet kom tårarna. Sandra trösta, och sedan kom lilla söta Jessica och undrade vad det var frågan om, gullunge. Hon körde ut både Mimmi och Sandra så att vi skulle kunna prata, sedan kramade hon mig hårt och sa att det kommer bli bra. Massa massa kramar och tröstande från alla håll.
 
Det blir bara mer och mer tårar. Jenny tröstar Fia gråter, Jenny tröstar ännu mer och Fia gråter hysteriskt, sedan kommer Henke och tar över och det är bara kaos. Vi sätter oss ner och pratar, jag får berätta hur det ligger till och den första smällen har nu kommit.

Sedan tog tjejerna hand om mig, och det vart vattenpipa chill hemma hos Mimmi, innan kvällen avslutades med besök hos en gammal vän.

Har inte kommit iväg till skolan ännu och känner mig nästan tröttare än igår om det nu är möjligt. Drömde om min farbor i natt, knas det kändes. Har fått kontakt med min äldsta kusin nu också känns riktigt bra, och kan väl hoppas att han känner sig mindre ensam och att han vet att han har någon att prata med, om han nu inte redan har det :)

Är i alla fall riktigt segt här, borde som sagt vara i skolan, men ska försöka ta mig dit till lunch i alla fall, för här ska jag inte sitta och häcka hela dagen det gör ingenting bättre. Innan jag drar mig iväg ska jag försöka faxa iväg/ mejla iväg lite ansökningar om praktikplats och ev. också nytt jobb beroende på vad tiden räcker till. Detta kräver dock att jag skriver om mitt CV. eftersom det är typ ett år gammalt, men det ska man väll kunna kirra.

Tröttttttt.

Har tjatat hela veckan om inte mer att jag vill åka till Biltema och köpa färger och allt annatr som behövs för att måla, då jag änligen har hinnat tillbaka till min konstnärliga ådra ;) men framförallt för att jag ska kunna måla en tavla till Carro som fyllde år i Onsdags och har fest i helgen, förhoppningvis blir det jätte bra. Har tänkt mig en ängel, typ en skyddsängel som håller ett barn i handen, men den som lever få se.

Nu bär det av med Pappa till biltema, ÄNTLIGEN!

Pedagogiskt ledarskap/ APU i skolan och vi ska skriva våra bra och dåliga sidor, vilket är bland det värsta jag vet. Tillslut vart det så att vi fick sätta oss i en ring och så skulle vi säga allt positivat vi kunde komma på om person som satt till vänster om oss. Läraren Sara råkade då vara den som satt till vänster om mig, och hon så något i stil med detta:

" Glad, vet vad hon vill, positiv , omtänksam och jätte go tjej på alla vis" .

Det som gjorde mig mest glad och som jag reagerade på var ordet "glad" att hon faktikskt upplever mig som en glad tös, för mig var det ren glädje, tack.

Sitter på psykologilektion och som vanligt går diskussionerna heta, från det ena till det andra, med en lagom crazy men ändå härlig lärare.

Vet faktiskt inte ens hur vi kom in på det, men men. I alla fall råkar jag väl slänga ur mig att jag nog är lite trögfattad och skrattar bort det lite fint så där som man gärna gör. Sedan kommer vi då till förolämpning eller komplimang? Tydligen var hennes första intryck att jag var okunnig, eller med andra ord korkad, fritt för egen tolkning, men att hon nu visste eller tyckte att jag var en av de smartaste elever hon haft. Sedan är väl frågan hur många elever hon haft? ;)

Eftersom det som bekant är farsdag idag söndag, så kom min syster med den briljanta iden att vi först skulle bjuda far på middag, som blev en något slibbig lasagne och sedan gå och se bondfilmen på bio, vilket vi tillsist gjorde. Även om jag var på väg att banga på grund av att jag kände mig trött och nere.  Ångrar inget nu i efterhand i alla fall, pappa verkade nöjd och filmen var faktiskt prima. Det enda jag saknade var det där lilla extra som faktiskt gör det till Bond.

Oh gud jag blir tokig på mig själv. Sitter och försöker skriva en egen ideologi samhällskunskap A, och som alltid när jag försöker göra något vill jag ju lyckas så bra som möjligt alltså nivå MVG. I alla fall har detta lett till en viss skrivkramp, men det är inte det värsta nej utan jag är så sjukt jävla virrig så man börjar ju undra vad mitt problem är?

Såg till att jag fick hjälp av Jenny i torsdags och det kändes helt okej, så när jag kommer hem är pappret borta, kul eller bara allmänt slarver, fy fan! Nu sitter jag alltså och försöker komma ihåg vad som stod på pappret som är försvunnet, känns så där halv bra då jag nog inte ens kommer ihåg hälften, ska vi kanske säga IG?`

Ett tillägg från gårdagen, då jag inte kan låta bli att vara smått generad men framförallt rörd. Då jag kände att det inte var snålt med komplimangerna. Nej under loppet av en hel kväll vart det en jävla fixering av hur snygg jag var, haha lycka! Missuppfatta mig rätt.

Vad jag vill skriva är egentligen att jag uppskattar hur söta ni var igår, men hajar dock inte att det ska vara så himla svårt att ta till sig alla fina ord man får? Vad är problemet liksom? Linda tyckte jag var snyggast av alla denna kväll, sötnos. Och utav alla människor som kan vara avundsjuka, på mig och mina ben, av allt man kan vara avundsjuk på? Cassandra! Som typ har de snyggaste ben jag sett, långa smal, ja. Tack gumman du är så otroligt go, tack för alla fina ord, om hur fin du tyckte jag var.

Jupp så är det,  passar vi nu på att bjuda min käre mor på presenten hon skulle fått förta året men aldrig frick, nämligen en middag ute med mig syster och mormor.

Det blev en promenad till creperiet i trollbäcken för att sedan äta god, kanske lite för god mat efter långt övervägande. Det vart i alla fall enlyckad kväll och mamma verkade nöjd. Nu återstår bara att se vad årets present ska bli ;)

Efter den underbara magkrampen gick jag och la mig ett tag, somnade nästan i typ fem minuter, trött. Tror att kramperna beror på att jag känner mig stressad och pressad, bara det gamla vanliga.

I alla fall kom jag iväg på träning vilket var skönt. Till en början gick det väl så där, då stressen satt i även här, och jag hade svårt att hålla balansen och minnet är kort. Men det gick i alla fall, och när vi väl kom fram till koregrafin hade vi hur kul som helst, trots en viss ångest när det gällde vissa små saker. Efter dansen var det showgrupps träning, vilket fyra veckor framåt innebär break. Kändes lite tugnt men det gick faktikst rätt bra, dock har jag blåmärken över hela mig lär inte kunna röra mig i morgon. Och den undebara krampen i magen vill inte riktigt ge med sig , aj!

punkt slut!

Vaknade något bakis, sjukt jävla bakis, och var på väg att inte komma ur sängen. Men med en liten spark i baken av mamma och skjuts av pappa vart jag bara tio okej kankse en kvart försenad till jobbet denna underbar söndags morgon, lite ironi i det stycket. Tommy vart något paff över att jag faktikst var där när han dök upp typ runt åtta snåret si så där.

Under dagens lopp ringde Ingela och undrade om jag inte ville stanna kvar på jobbet och baka. ( Hade nämt under gårdagen att jag var väldigt sugen på att baka!) Det hela resluterade i fem timmar extra på jobbet, många skratt och tre rulltårtor men framförallt trevligt sällskap. Helt sjukt jävla bra dag! Innan jag sedan begav mig hemåt fick jag en ordentligt kram av både Lena och Ingela, för det är så det ska vara...Ibland bara älskar jag mitt jobb!!

Det har tyvärr blivit vädligt negativa inlägg på senaste tiden här i min lilla blogg, men det är och har som ni förstått varit en jobbig tid på jobbet framförallt. Men sedan är det väl också så att med bloggen blir det lätt att jag skriver det som känns jobbigt för att ha någonstans att ta vägen, så är nu läget!