Dålig student

Dagens konsterande....
Jag är en dålig, med underdrift dålig student.
Precis som förra terminen har jag inte koll på någonting, och alldeles för mycket frånvaro. Och det finns alltid något man kan skylla på, alltid tro mig.
Men i själva verket som med så mycket annat är det bara jag som kan ta tag i det och det är bara mitt fel att det blivit som det blivit också...och för att skylla på något just idag så skylle jag på tekniken, datorer och internet...

Tekniskt okunnig = slarvat bort alla mina dokument!

Sitter i skolan just nu och har rast. Var för övrigt sen som vanligt i morse, trots att vi börja halv nio och inte kvart över åtta, men jag har aldrig påsstått att jag är något annat än tidsopitimist.
Anyway, har psykologi , ska tydligen ha prov snart, och efter som jag är så duktig på teknik, nat, så har jag på något sätt lyckas fiffla så att alla mina anteckningar , eller snarare hela adminastratör kontot är borta, suger!

För övrigt önskar jag att jag hade ett eget bibliotek, de är delivs mysiga och så finns den bästa infromartionen till det mesta även då psykologin i böcker *suck*

Old friends - Best friends

Fortf sjuk, tycks inte bli bättre...men bestämde mig i alla fall för att komma utanför huset ett tag, i hopp om att må bättre. Syster Gudfar A. fyllde år så det blev middag och helkväll hemma hos dem på söder, myspys. Det var typ vi och släkten där...

Eftersom jag inte dyker upp där speciellt ofta så blir det ofast ganska omtalat och roligt när jag väl är där.När vi satt och käkade undrade Alexander Viktors( deras äldsta son) yngre kusin, hur jag och Viktor var släkt. Då kände både jag och Viktor att det vart svårt att förklara. 

Två minuter senare...När Viktor har funderat en stund så säger han " Alltså vi var bästa kompisar när vi var små".  i did not se that one comming, insåg hur chockad jag måste sett ut och sedan började jag fniss, men tyckte verkligen det var så gulligt sagt :) guldpojken.

Dags att göra lite nytta?

Börjar som sagt bli mer och mer rastlös och dessutom fullt medveten om att vui säkert har iaf två prov nästa vecka och jag har inte börjat plugga på något av dem, dåligt!

Så nu är planen efter att ha degat allt för länge i sängen och för många dagar i pyjamas..
Till att börja med städa upp i garderoben , eller snarare röja golvet från kläder och lägga dem på sin plats, vilket blir garderoben eller smutsen ..Sedan välja en outfit för kvällens middag hos mormor, kan ju vara trevligt att vara lite fräsch kankse. Där i mellan ska jag nog duscha tvätta håret, noppa ögonbrynen, klippa naglar och måla naglar, byta sängkläder och sist men inte minst plugga historia.

Nu är det bara att sätta i gång, önska mig lycka till ;)

sjuk och bara sjukare

Men det här suger!!
har nu legat bokstavligen legat sjuk i tre dagar,och det suuuuuger. Kände mig ganska pigg igår men så vaknar jag i dag och är super hes och hostan verkar bara  bli värre . Skulle jobbat i morgon och i onsdags och torsdags, förlora massa timmar, vilket känns jätte jobbigt, lär nämligen inte jobba på lördag heller, men satsar på comeback på söndag!! För det här som jag redasn skrivit suuuuuuger,...
Solong.

Lite piggare, lite gladare typ.

( jag bloggar mycket när jag är sjuk...)
Har gått från att sova, till att sova lite till, till att tänka till att vara tom och blablbalbalbal massa tv och sova lite till.

I alla fall kollade lite idol, världens skönaste jury, visst även dena jury är grym i mellan åt, men man får sig ett och annat garv och mycket känslor, vilket är härligt, plus att det är en chans för mig att umgås med min mamma då hon också tycker om att titta på idol..
Efter det hamnade jag framför datorn och fastnade där, jag och pluttis har lättat våra hjärtan om ett och annat, haha ingen kärlek här inte, men respekt och ett och annat leende, skönt. Som sagt på lte bättre humör och ska nu eller inom en snar framtid sova och drömma om pluttis...

( Saknar Asanna och Marika med...)

Hjälp

Undrar om det finns någon där ute som känner som jag..?  varför ska det vara så svårt att be om hjälp? varför måste jag vara så envis och tro att jag klarar allt på egen hand, när jag innerst inne vet att det INTE är så. Kankse handlar det om rädsla för det okända, eller feghet , rädlsa att gå vidare? rädsla att uppleva lycka? Jag vet inte, men jag hoppas vara stark nog, snart nog.

Inte speciellt kry, nej!

Kul att hälften av klassen troligen tror att jag ligger hemma och bara latar mig, inte bryr mig, det kanske jag inte gör, men jag är faktiskt sjuk, mår sjukt jävla dåligt. Huvudet dunkar, halsen och öronen värker och jag orkar knappt prata, kul!
Hoppas i alla fall att klasskampen gick bra, om jag känner våran klassa rätt lär vi dock inte vara klassen som får springa ut först, menmen sånt är livet, dock trist.

Det är jobbigt att vara sjuk...man blir så rastlös och det suger, och dessutom såna där underara tänkare som jag tänker för mycket, dock kan jag säga i detta nu att huvudvärken har tagit över och tankarna orkar inte, nästan skönt...Nu har jag klagat färdigt.

Underbara människor på jobbet!

Skattar mig lycklig att det finns så otroligt goa människor på mitt jobb, som kan lära mig ett och annat faktikst.
Idag fick jag först sms och sedan ringde hon tills jag svarade, hon ville kolla hur det var med mig. Har åkt på en dunder förkylning sedan någon vecka tillbaka och ringde och väckte stackarn i helgen ( söndag morgon kl 07.00 typ...) för att jag hade panik och inget nummer till jobbet ( skulle sjukanmäla mig) 

I alla fall skulle hon ordna så jag slapp jobba i morgon och så sa hon åt mig att INTE svara om de skulle ringa på jobbet och att jag skulle ta det lugnt och krya på mig, gulle ! Tänk om folk också bara kunde förstå vad så där små saker betyder mycket...

Förundras, killar och tjejer?

Jupp efter en förmiddag till störst sällskap av två snubbar, en från klassen och en från psykolgin, kan jag inte låta bli att förundras över hur stor skillnaden på tjejer och killar ändå är, fast ändå finns det så många likheter, flummigt värre. Jag menar under lektionen sitter killarna och kollar in fräscha brudar på fb liksom, och på rasten viskas de om rumpor och andra lite mer intima detaljer, som vi tjejer gärna utelämnar.
J
ag menar inte att vi tjejer skulle tänka mindre på sex och andra intima saker, eller också mer eller mindre var ytliga, det är bara sättet vi och killar även framstår på..och hur jag riktigt kan känna skillnaden. Killar snackar och är inte rädda för att snacka, tjejer snackar bakom ryggen och fnissas, killar snackar för att man ska uppmärksammas eller uppmärksamma något, tja ni hajjar grejen...? I alla fall jag märker skillnaden och det tror jag inte att jag är ensam om.

Hemme igen

Efter två mysiga, hyfsat mysiga dagar hos pluttis är jag nu hemkommen.
Som jag skrev tidigare...jag har saknat honom och det är skönt att ha honom hemma igen. Tyvärr var han dock på lite smådåligt humör igår kväll och det gick till stor del ut över mig, men han gottgjorde detta senare, så det känns väl helt okej. Du är en prutt och en mupp men tycker om dig ändå typ ;)

Kysss och smek

Plöttilött

Plöttis är hemma från Turkiet sedan några dagar tillbaka, nu sitter jag hemma hos honom och väntar på att han ska komma hem från jobbet. Sov här i natt, har saknat honom så ville träffa honom nu (A) Ska sova här i natt med. Men först ska vi vällan umgås lite och jag ska skämma bort honom efter jobbet...om han är snäll! ;)

Försöker sysselsätta mig så länge..

*diska - Då har jag något att göra
*tv- inget kul på tv
*data -blogga, läsa bloggar, kollar bdb
*Duscha - så jag blir fräsch och inte går omkring i shorts hela dagen kanske?
*Snackar i tele- för att det är kul och ett trevligt tidsfördriv...

Inget kalas utan krasch..

Det är inte alltid lätt att vara eller i allafall försöka vara ansvarfull, inte bli för full , inte ha för kul utan istället försöka hålla ställningarna. På samma gång finner man att man inte kan gilla alla som befinner sig på festen, vilket gör det hela ännu lite svårare, att hålla sig själv och festen i styr. Jag menar inte heller att jag var den enda som var ansvarfull...men att ta mitt ansvar, det funkade inte tillslut.

Det gör ont att veta att allt skulle sluta som det slutade, två timmar av tårar, ilska och förtret, jag önskar jag hade haft ett bättre sätt att säga lycka till och ha det bra...Jag saknar dig och önskar att du var här, jag är ledsen för att det blev som det blev hjärtat!

Inget kalas utan krasch...

Med tio minuters marginal!

Jupp jag klarade det!!! med hela tio minuters marginal. Det var nämligen så att vi skulle skriva en nyhetsanalys i Samhällskunskap som skulle vara klar i dag...och gissa vem som inte ens hade börjat? Jo självklart jag. Men nu sitter jag och är lite små stolt, jag blev faktiskt klar och med lite hjälp gav jag inte upp.

Tack och hej ...nu ska jag se OTH och sedan drömma sött.

Ut på äventyr

Nu ska jag på äventyr...
har käkat världens onyttigaste middag och gömmer mig nu i mjukiskläder. Skulle pluggat men vi hade gäster, min favorit Affe var här, så det var lite svårt att konsentrerar sig, plus att jag inte ansträngde mig innan dess, får bli att jahg gör det ikväll när Sanna och hennes far kollar tv. För om tio minuter tar jag bussen till skäris och möter upp henne där, ska bli mys att umgås lite ! :)

Dåliga dagar kan bli bra dagar?

Till en början har den här dagen helt klart varit en skit dag, inte ens bara för mig utan många med mig. GRATTIS till oss! I alla fall vissa av oss har ju lite tur så allt det dåliga kankse inte försvann ...piercingen är fortfarande dum och antagligen död, jag är fortfarande förkyld och det blir knappast bättre ( vill inte vara sjuk i helgen!!) och inget kan ändra på att jag faktikst kom en timme försent i morse...tyvärr.

Men men i alla fall har jag för en gångs skull lyckats vara lite aktiv i skolan och i alla fall ( oj vad mycket i alla fall det blev,,) åtsakommit en del nytta, nu är det bara att fortsätta på det spåret. *snörvel, snörvel*  vill inte!


Tröttmössa

Idag är jag riktigt trött...
Sov dåligt i natt på grund av att jag frös mesatdels, så är som sagt trött idag. Hann i tid till skolan i alla fall , hade till och med marginal, Carro är lite rolig så hon klappade i händerna när hon fick syn på mig, antagligen för att jag var i tid. Psykolgin var det segaste på länge, hängde knappt med övhuvudtaget, men får ursäkta mig med trrötthet, inte för att jag kommer så långt på det, slutade tack och lov efter lunchen och kunde åka direkt hem och sova!!! lycka!!!

Martina rimgde, nu sitter jag och kollar resor till cypern, och om allt går någon sån där som planert är jag i väg om tre veckor, can't wait!

Bojkotta söndagar!

Jag tycker man borde förbjuda söndagar och låta det vara endast fredag och lördag, för söndagar suger. Då undrar ni säkert varför? Jo för nästan eller skulle nog diffa på att varje söndag ser ungefär likadan ut i alla fall för mig. För det mesta ligger jag bara kvar i sängen och hoppas på bättre tider, väntar på att någon ska svara på mina sms och aldrig hör av sig, för att ligga kvar i sängen och bara hata livet. bojkotta sega söndagar!!!


Mammor är bra att ha!

Har ju varit en del både bra och mindre bra saker att ta in på senaste tiden, detta har lett mig tillbaka till barndomssatdiet och att mammas famn är det tryggaste stället på jorden , dock har jag inte befunnit mig i mammas famn men i hennes sällskap och fått ha henne för mig själv ett tag och beklaga mig över mitt liv, mamma är bra att ha! kärlek!


Middagsgäster

Ikväll kom min underbara man på middag, haha okej...han är ett år och min bästa vän.
I våras var vi Usa hos våra föredetta grannar som nu mera har flyttat hem till Sverige och bygger hus i Haninge.
Iaf ikväll kom de på middag, hela familjen, de tre underbara grabbsen och mami och papi. Det  var både högljutt då ungarna lekte och vi hade heta diskussioner i köket, men det var absolut ett kärt återseende och lyckad kväll.

20 års middag- suprise!

För cirkus en månad sedan fick jag en inbjudan via sms om en suprise middag för bästa vännen som i veckan fyller tjugo. Så i går small det.

Typ hela hennes släkt var där ( som jag aldrig träffat förut) och självklart alla närmaste kompisar, cirkus fyra fem stycken. Först fick vi invänta att hon skulle anlända sedan vart det kaos då hon äntligen kom och vi fick gömma oss, och alla fnissade och hade ytterst svårt att hålla käft , så småningom suprisade vi med sång och Sannisen blev smått hysterisk, och helt klart överaskad, tror faktiskt att hon grät.  Sedan bjöds det på pajbuffe och kaka och kaffe på det, och självklart sprit..eller vin och öl menar jag, i lagom mängd iaf för min del.

Allt eftersom blev det som det alltid blir i vårat sällskap... Tårar skratt och irrititation, upprepning av samma samtal tjugo gånger om och lite där till. Dock vart det ändå super trevligt och lyckat...sedan sov jag hos mami och papi, sanna och methii, och spenderade i och princip hela förmiddagen och eftermiddagen där. mys!

Mycket att göra...

Vet inte riktigt vart jag ska börja...

* Disken måste tas reda på
*Tvätta
*Städa brors rum
*Städa mitt rum
*Hänga tvätten
*Ta reda på alla kläder, papper och skor som bara ligger och dräller
*Dammsuga och torka golv
*Göra att grattiskort
*Träffa och umgås med Emma
*Inte missa bussen
*20 års middag för S.

Sist men inte minst....borde jag nog plugga men det får bli nästa vecka , eller något som alltid. Inte idag men i morgon typ.


"kvinnokrav"

I morse efter att jag lämnat bror på sexårs vart det smått bråttom eftersom jag skulle ha dansuppvisning i Forellen, om det nu är värt att kalla uppvisningen, kankse mer ska säga reklam för kulturskolan.

I alla fall...
En sak lärde jag mig när jag praktiserade som koregraf eller vad vi ska kalla det förra terminen, att genrepen alltid går åt helvete, vilket jag helt klart fick bevisat idag. Koregrafin som vi visade upp var "kvinnokrav", en ironisk teatrisk show som vi satte ihop med våran danslärare i sommras då vi hade sommarläger.

Iaf förstår jag också idag innebörden av VARFÖR genrepen inte ska gå bra, för att när man sedan står där med "fullsatt" ( dock inte idag) publik och ska uppträda och stårlkastar ljus rakt i ögonen och vetskapen om hur "dålig" man är, så sitter plötsligt stegen och nervositeten tar över hand men man klarar det galant. Sedan att häflten av tjejerna ändå var missnöjda med sin presation och sjukt nervösa så tycker jag i alla fall att vi var grymma :)

Dags att sussa

Jupp nu ligger jag här med datorn i framför mig och syster är fortfarande vaken, pluggar. Dock på undervåningen och jag ligger i mammas och pappas säng på överväningen med en snarakande lillebror brevid. Är nog dags att sussa nu efter en lång och intensiv dag plus att jag ska upp tidigt ...dels för att lämna bror på sexårs och dels för att ha dansuppvisning.

Tack och hej leverpastej.

Sisterhood

Efter en lång dag kände jag att jag behövde någon att prata med. Mest av allt tror jag att faktikst längtade efter att få vara ett litet barn och ligga i mammas famn och bli stryken över håret och bara känna mig trygg. Men det gick ju inget vidare men tanke på att mamma och pappa är bortresta, så istället fick jag hoppas på att syster skulle vara uppe och vaken när jag kom hem. Ibland ska man ha tur, hon var vaken och uppe.

Jag berättade för min syster vad som hänt under dagen, hon lyssnade noga och det var skönt att faktiskt ha någon som ja kände verkligen lyssnade och trots allt så är hon ju min syster, tack Julia gumman , älskar dig sisterhood , en syster är inte så dum att ha i mellan åt :) alltid!

Idag mötte jag döden

Nej det  är ingen ironi i min rubrik!
En halvtimme innan jag var på plats idag på jobbet hade hon somnat in. Till en början förstod jag inte att det var idag det hade skett, eftersom jag inte jobbat på flera dagar( jag jobbar på ett äldreboende).

Nog hade hon blivit sämre det var jag ju medveten om men så dålig visste jag inte. Det hade iaf varit smärtfritt vilket glädjer mig, hon hade andats tungt och bara gett med sig, somnat in. Jag möttes av en rödgråten dotter och hennes make, det gjorde ont att se deras sorg. Själv var nog chocken för stor och ännu större blev den när jag faktiskt mer eller mindre inser att det ligger ett lik i rummet intill. Inte längre en levande individ utan ett kallt, tyst och blekt lik.
Jag fick gå in men jag vågade inte. 

allt eftersom kom chefen och jag och två till fick gå in och se till henne, de gjorde rent henne en sista gång och när hon låg där under lakanet och filten tyckte jag mig se hur hennes bröstkorg fortfarande lugnt och stilla åkte upp och ner. Jag kände mig ledsen . Senare under kvällen passade jag på att smita in på egen hand,ville liksoom säga adjö. Liket som låg där framför mig så lugnt och stilsamt hade varit en vän, en mycket omtyckt vän. Jag satt där i tystnad ljuset som lös och det var som om jag väntade på att hon skulle öppna ögonen och titta på mig, klappa händer så där som hon alltid gjorde, men tystnaden låg kvar. Ett sista farväk tog jag innan hemgång, känns knasigt, men det var ändå som hon fortfarande var närvarande och jag var tvungen att säga hur underbar hon var. Jag kunde inte rikiigt slita mig, drog henne ens sista gång över håret och vände på klacken och gick.

Vila i frid A.M.

Försöker göra nytta

Jupp jag försöker göra lite nytta, men inser att jag borde ha gått upp typ två timmar tidigare för att hinna. Mamma fick mig att lova precis innan hon gick till jobbet att jag skulle städa brors rum, men tro mig det är ingen barnlek, och jag har precis satt i gång, kankse om jag har tur lyckades jag komma halvvägs, det gör nog inte mamma allt för glad, men får fortsätta senare för kommer inte hinna mer nu.

Mensverk så in åt helvete!!

Aj aj.
Kände redan i morse att jag inte mådde speciellt bra men tvingade mig själv att gå till skolan, för en gångs skull! Stod ut första lektionen på tre timmar och lunchen som jag tvingade i mig gjorde ont som fan, så gick som sagt inget vidare. Kämpade på och bestämde mig för att jag skulle stanna hela dagen, men det gick bara inte det gjorde för ont så efter halva samhällslektionen bestämde jag mig för att dra hem. Väl hemma somnade jag ganska snabbt.

Trampad på tårna

Urs!
Detta blir lite invecklat men ..
Varför ska jag alltid göra som jag blir tillsagd? och varför ska jag vara en toffel?!
Vad jag menar är att visst jag är ganska tystlåten och orkar ibland eller väldigt ofta inte ens öppna käften, fast en jag många gånger har massa elaka grodor som vill hoppa ur, men istället sväljer jag. Jag´är ändå någon, hoppas jag som andra borde respektera . Nej känner mig lite smått trampad på tårna idag.

Skola..

Sitter i skolan det är cirkus sju minuter kvar av rasten...och sedan ska man plugga vidare. På de timmar innan rasten har jag inte lyckats ådstakomma mer än två rader, vilket suger. Jag ska alltid överdriva allt , och när jag gör det blir det bara smörja av det, eller ska jag säga ingenting kankse.

Oj haha.

Hehe.
Ja nu när datorn är tillbaka i sina rätta händer, alltså mina efter sommaren, så sitter jag här allt för ofta. Har typ inte använt msn på hela sommaren, kanske någon gång då och då fem minuter hit och dit. Loggar allt som oftast också in som offline, iaf så föll det sig så fint just ikväll att en viss person som befinner sig i Turkiet, tog inte lång tid innan han sa att han saknade mig och nyss så skulle han gå och då sa han det igen "SAKNAR DIG!", hehe.

Cypern!!

Äntligen har jag lyckats få tag min ängel Martina som faktiskt varit borta i hela fem månader redan! Skönt att kunna få kontakt, men det bästa av allt...förhoppningvis kommer jag att kunna åka till henne på Cypern på höstlovet, härlkigt återseende, då är helt klart lyckad gjord. Skulle egentligen ringa utlandet ikväll men orkar inte för mår inte bra, så det får bli i morgon.

Utslagen

Ja hej och hå...
Här ligger jag i min säng och känner mig som en riktig sjukling, ont överallt typ men förtillfälle mest i huvudet , Kämpade mig igenom en och en halvs timmes koregrafi men märktes helt klart att jag var lost...eller lika dålig som vanligt bara att välja ;) och i morse hade jag så iont i magen att jag inte kunde röra mig KUL!

Osäkert

Long time no seen, well Im back.
Bubbel och trubbel? Jobbade i fredags och har inte kännt mig så vilsen och osäker på länge, riktigt jobbigt. Hela sommaren har jobbet fått mig att känna mig viktigt, omtyckt och framförallt uppskattad och vuxen, men inte nu.  Nu kändes det annorlunda...jag kände mig onkunnig, vilsen och som ett litet barn, det gör ont.


Skolskit!

Jaha...fortfarande inget schema, vilket ledde till extrem irritation! Så nu vartjag hemma idag istället...

Uppdate:
Jag har äntligen fått mitt schema, min mentor hade det tydligen. Dock verkar det som att det inte är slut på allt krångel, än. *suck'

Snopet!

HAHAHAHA!
Skulle hemma till bästa vännen, sent om sider efter som jag inte har någon vettig tidsuppfattning, jag erkänner! I alla fall jag brukar alltid bara knacka och stiga på, så det gjorde jag. Tänkte att C säkert sitter uppe vid datorn, men när jag kom upp var det tomt , trodde hon skojjade. Ett tag senare inser jag att hon inte är hemma, utan hos grannen *pinsamt*! Så det kan gå.

Ord men ingen att berätta för...

Det bubblar i mig och jag vill skrika ut de där bubblorna, men vem ska man berätta för? ´När det som bubblar egentgligen bara är intressant för mig och inte för någon annan...*suck*

Valet i kvalet

Vet inte alls hur jag ska göra, vilket självklart känns jätte jobbigt. Det känsn som om jag kankse borde gå till chefen, men vad ska hon göra? och är det verkligen så illa? Är han verkligen så illa.?..Help me out.

Im I just a dreamer?

Väck mig inte i så fall, tror jag!
Han hoppade över en Bajenmatch för att vara med mig?!?!
Han hade saknat mig mycket...det märktes, och han vågade säga det. "allt för dig...det vet du..."


Går och går

Jupp tiden bara går och går,...fast på samma gång känns det så otroligt  segt hur nu det går ihop vill säga. Snart har en hel vecka i skolan efter sommarlovet gått., jag har ännu inte fått mitt ordenltiga schema, så har ingen vidare kolla på skolan för tillefälle, vilket känns halvbra, men har iaf lyckats vara där både måndag och tisdag vilket är bra jobbat för att vara mig nu gäller det bara att fortsätta i samma spår också!

Djup gemenskap

Och dagen efter.
Efter att ha somnat i Carros riktigt bekväma soffa med nallen som sällskap vaknade jag tidigt av att minstingen skrek förtvivalt, men om vi säger så ...är jag ju härdad så det var bara att gilla läget och iaf försöka somna om.

Låg och drog mig i soffan tills dess att Carro kom tillbaka efter att ha lämnat båda ungarna på jobbet. Det bjöds på en mysig frukost, juiice, kafffe, smörgås med ägg och kaviar*mumsigt*.

Även om vi hade pratat en massa kvällen innan kom vi in på ännu djupare och mer personliag saker dagen efter, och där också att vi hade mycket gemensamt, vilket kändes kul och mindre kul ( fritt för egen tolkning) runt tolv snåret drog Carro till jobbet och jag till skolan.

Att känna sig vuxen

Som jag skrev i  söndags vart jag bjuden på middag hos en arbetskamrat...
Kom dit vid cirka sju tiden, fick vänta ett tag vid busshållplatsen, kallt som fan var det. Hemma hos Carro dök först två små söta och nyfikna barnansikten , vilka var Carros två underbara ungar som ville vara med, såklart!

Efter ett tag bestämde sig Carro för att det var vuxentid och Thomas la ungarna och joinade senare mig och Carro i köket.  Det bjöds först på middag och lite dösnack, sedan mys occh djupa intressanta diskussioner på en eller flera drinkar. Härligt, rent av underbart. Runt tolv snåret vart vi alla trötta och det var dags att dra sig till sängen, fick stanna över natten, (det hade Carro redan erbjudit innan jag kom dit)...

Underbar kväll!

RSS 2.0