skryttan

Hej och hå nu går det utför, eller nedför kalla det vad du vill.
Inte alls okej, sitter här och bölar som ett litet barn. Orkade knappt ta mig ur sängen i morse, skakar i hela jävla kroppen och är jätte, jätte trött. Fingrarna går över tangentera på högvarv, men hela tiden får jag börja om, jag är inte redo att ge upp, men allt känns bara väldigt tugnt, känner mig så jävla pressad. Alla tror på mig, men jag tror jag tappat tron på mig själv och är så jävla rädd att göra alla besvikna, vet inte hur jag ska klara detta. NU: tillbaka till arbetet gärna utan tårar!