skryttan

Det här händer bara inte, är både glad och mindre glad att jag just för stunden befinner mig i totalt apatiskt läge och inte riktigt kan reagera på vad som hänt, blir inte lika kul när jag vaknar i morgon och inser att det är borta och tårarna sprutar och magen blöder. Det är verkligen inte meningen att jag ska ta studenten, finns inte så mycket mer att skriva än det...tack och hej, ska återgå till att kämpa förgäves.

Varför inte bara döda mig istället? Just nu hade det varit mindre smärtsamt...tack och hej!