skryttan

Ursäkta min frustration i förra inlägget, mådde inte så bra helt enkelt, släppte ut de där hemska känslorna som jag inte orkar känna, och då menar jag egentligen inte själva grejen utan mer att vara ledsen, aja flumm flumm och nog om det, är som sagt något bättre idag, har mina tjejer att tacka för det. Tack Sandra hjärtat som orkade lyssna på mitt shabbel i skolan och tacka Manda för att du alltid tror på mig, you rock girls.

Dagen i övrigt då...
Tja jag har blivit bättre på att komma till skolan, vilket är ett plus. Har verkligen  gott in med inställningen att köra järnet den här terminen, och då är väl det minsta jag kan göra komma till skolan. En annan rolig sak var att jag gjorde en lustig liten omedveten ordvits idag på historian...kanske bara är roligt för mig som var där, men när jag berättade för mamma så skrattade hon ganska gott, så vad vet jag. I alla fall det hade skämtas/pratatas av någon anledning väldigt mycket om HIV och helt plötsligt blir jag lite smått irriterad och ställer mig upp och säger högt och tydligt nästintill skriker " Men HIV vad fan är problemet!?!?"...det blir tyst i klassrummet, sedan kollar vår lärare på mig och säger " tja...du kan ju börja med att fråga barnen i Afrika...!" sedan brister alla ut i skratt...då även jag som just inser vad jag sagt.