skryttan

Begravning idag, blandade känslor, mycket känslor, fast kände mig nog mest tom och vilsen om jag ska vara riktigt ärlig. Konstiga återseenden, liten som blivit stor och dessutom en kyrka och en kista, inget man upplever varje dag. Cermonin var i alla fall väldigt vacker och allt kändes så overkligt vet nog inte egentligen vad jag ska skriva. Kunde inte gråta, pinsamt nog så skrattade jag, typiskt mig, pinsamt och oacceptabelt, men pinsamt nog också mitt sätt att hantera det hela. Har aldrig varit en person som gråter, utan har väldigt svårt att visa känslor. I alla fall  blev stämningen något bättre när vi kommit ur kapellet och skulle hem till kusinerna på mottagning.Så roligt att se alla igen trots omständigheterna, något stel och jobbig stäming men släppte så småningom i alla fall lite granna. Vi kollade på gamla fotografier från när vi var små, åh vilka minnen, och vilken saknad, då hade jag svårt att hålla tårarna inne, det kändes. En lång och tung dag, men du kommer alltid leva kvar i våra minnen.

Vila i frid. <3