skryttan

Jaha...då var det första steget taget och här sitter man och allt känns bara sjukt jävla jobbigt.

Blev "kallad" i till chefen det första som hände när jag kom till jobbet. Hon påpekade att jag troligen visste vad det handlade om vilket jag såklart gjorde. Fy fan vad jobbigt , sitta där och förklara steg för steg vad man har blivit utsatt för, för att sedan få höra att man ska konfrontera den som utsatt  än för dessa saker, nej det var inte kul, visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta. Nu ska vi i alla fall ha något möte ...som jag tvekar på om jag klarar av. Tvekar på att jag kommer kunna sova..

All kredd idag går till underbara Carro som drog i gång allt detta, du är sjukt jävla bra, fan bäst, hoppas du fattar det! Hade aldrig klarat det utan dig.