Jävla dvala

Tja, vaknade precis av att telefonen ringde, privat nummer. Kunde inte låta bli att svara. Det var Carro. Hon var orolig för att jag inte svarat på hennes sms från gårdagen. Hade väldigt svårt att prata, men pratade trots allt ett bra tag, och om jag ska vara ärlig det enda jag fick ut ur samtalet är att jag är tragisk. Jag har hamnat i någon jävla dvala, jag har kommit fram till att jag knappt varit utanför dörren på hela den här veckan. Jag orkar inte prata heller jag vill bara vara, vilket känns svårt. Jag behöver tystnad för en gång skull i mitt liv, tystnad, men jag vill inte vara ensam i tystnad. orkar inget!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0