skryttan

När man pltösligt inser att jobbet, bara varit ett sommarvick och inget annat, utan att man faktiskt gåt i skolan, då kommer den, den där åtalade extem ångesten. 

SKulle träffa en av mina bästa kompisar för en mysig dag ( som givetvis blev en mysig dag) men när jag gick där och väntade på henne, såg alla 13-15 åringar som är så där "fjortis" och så otroligt fräscha kan jag säga att jag plötsligt kände mig som en gammal kärring med rynkor och ådebock, och vad är jag 19 år liksom, illa.

Hur som helst var det inte det enda, utan ilskan och frustrationen om att nu börjar det IGEN. Skolan! att behöva prestera, utvärdera...tja blabla ...det vanliga. Men inget som några timmars shopping INTE kan rädda, nej hur sjukt det än är och hur lite jag än tycker om det så blev jag lycklig av min lilla shoppingrunda.