skryttan

Jag är fortfarande orolig...jag har ont i magen som fan, trött är jag så lär väl somna förr eller senare. Tänker och tänker, och fortfarande känns det så ensamt, så tomt och jag vill och kan inte minnas, inte så mycket som jag önskar att jag kunde.

Jag tänker på dig, min plutt. Jag är rädd för det, men fan så skönt det skulle bara att bara gråta ut, i din famn. bara låta tårarna och smärtan komma, veta att du finns där att du inte kommer försvinna. Tänk vad skönt det skulle vara...

Dags att försöka sova, godnatt.