skryttan

(23/11 kväll)

Äntligen, ja för fan äntligen minst sagt fick jag träffa Pluttis. Slog honom en signal efter jobbet och frågade om vi kunde ses, plus pratade ett bra tag, nice. Drog sedan en sväng till Sickla för att möta upp morbor, mormor och syster för lite vintershopping och sedan hem igen. Donkenmiddag med bror och mor, sedan runt åtta kom pluttis och hämtade mig, med bil, muhaha. Pratade och skrattade en massa på vägen hem till honom, härligt! Sedan behöver jag inte skriva så mycket mer än att det var mys och att pluttis alltid är pluttis.

(23/11)

Igår jobbade jag igen för första gången på ett bra tag. Roliga och härliga människor vilket gör jobbet till en kick och Fia blir på gott humör. Som vanligt är det livliga och kanske till och med något aggressiva diskussioner dock intressanta och roliga med såklart, ett och annat flams när jag är i farten och när Kristoffer kommer till jobbet. Inte bara skoj att se alla igen utan även roligt att prata "mina" underbara gamlingar, som helt klart lätt både kan få en på gott och mindre gott humör, men det bästa som finns är ändå att få dem att skratta, då blir man liksom varm inombords. Jag svalade min stolthet och det vart en toppen dag på jobbet!

Jaha för tillfälle känner jag att jag ständigt behöver hålla mig sysselsatt för att slippa känna efter, så ikväll var meningen att jag skulle fika med några vänner på Cafe 60, viserligen kom vi dit, sort of, men vi avslutade kvällen med en lagom trevlig motion, nämligen pulka i hammarbybacken. Cafe och fika dög inte för vissa utan en utmaning var uppenbarligen roligare. Det hela slutar väl med att jag nu ligger i min säng och antagligen kommer ha både den ena och den andra sjukdomen nästa vecka, eftersom jag inte vet vad termobyxor och bra kläder är för något. Bättre lycka nästa gång!

Fick i alla fall göra vinters första snöängel och snökrig vart det också, skoj. Härlig kväll och jag fick min vilja genom...nämligen att leka i snön!

Vaknade tidigt i morse och trädet utanför Cassandras fönster vad fullt av snö, det hade snöat riktigt ordentligt. Eftersom Cassandra skulle i väg på förmiddagen bestämde jag mig för att dra ut Mamma på en fotopromenad nu när det var så vitt och vackert utomhus. På vägen mötte jag mormor och Micke som var på väg hem till oss. Så det vart att vi gick hem och hämtade mamma sedan promenerade vi i det fina vädret, fotade en massa och bara njöt av vintervädret, sedan vart det fika hos mormor med te och bullar, myspys.

Kunde inte hålla tillbaka alla känslor längre, gick bara inte. Sandra kom till, vi snackade lite och så där, sedan vet jag inte hur eller varför det slank ur mig vad som hade hänt, men det var helt enkelt början på ett totalt breakdown .

Tomas kom in och tyckte att jag skulle göra prov, och sedan råkade han bara säga hur "BRA" jag låg till och att jag knappt hade fått G på det tidigare provet, så orkade jag inte mer. Så fort han lämnat klassrummet kom tårarna. Sandra trösta, och sedan kom lilla söta Jessica och undrade vad det var frågan om, gullunge. Hon körde ut både Mimmi och Sandra så att vi skulle kunna prata, sedan kramade hon mig hårt och sa att det kommer bli bra. Massa massa kramar och tröstande från alla håll.
 
Det blir bara mer och mer tårar. Jenny tröstar Fia gråter, Jenny tröstar ännu mer och Fia gråter hysteriskt, sedan kommer Henke och tar över och det är bara kaos. Vi sätter oss ner och pratar, jag får berätta hur det ligger till och den första smällen har nu kommit.

Sedan tog tjejerna hand om mig, och det vart vattenpipa chill hemma hos Mimmi, innan kvällen avslutades med besök hos en gammal vän.

Har inte kommit iväg till skolan ännu och känner mig nästan tröttare än igår om det nu är möjligt. Drömde om min farbor i natt, knas det kändes. Har fått kontakt med min äldsta kusin nu också känns riktigt bra, och kan väl hoppas att han känner sig mindre ensam och att han vet att han har någon att prata med, om han nu inte redan har det :)

Är i alla fall riktigt segt här, borde som sagt vara i skolan, men ska försöka ta mig dit till lunch i alla fall, för här ska jag inte sitta och häcka hela dagen det gör ingenting bättre. Innan jag drar mig iväg ska jag försöka faxa iväg/ mejla iväg lite ansökningar om praktikplats och ev. också nytt jobb beroende på vad tiden räcker till. Detta kräver dock att jag skriver om mitt CV. eftersom det är typ ett år gammalt, men det ska man väll kunna kirra.

Tröttttttt.

Har tjatat hela veckan om inte mer att jag vill åka till Biltema och köpa färger och allt annatr som behövs för att måla, då jag änligen har hinnat tillbaka till min konstnärliga ådra ;) men framförallt för att jag ska kunna måla en tavla till Carro som fyllde år i Onsdags och har fest i helgen, förhoppningvis blir det jätte bra. Har tänkt mig en ängel, typ en skyddsängel som håller ett barn i handen, men den som lever få se.

Nu bär det av med Pappa till biltema, ÄNTLIGEN!

Pedagogiskt ledarskap/ APU i skolan och vi ska skriva våra bra och dåliga sidor, vilket är bland det värsta jag vet. Tillslut vart det så att vi fick sätta oss i en ring och så skulle vi säga allt positivat vi kunde komma på om person som satt till vänster om oss. Läraren Sara råkade då vara den som satt till vänster om mig, och hon så något i stil med detta:

" Glad, vet vad hon vill, positiv , omtänksam och jätte go tjej på alla vis" .

Det som gjorde mig mest glad och som jag reagerade på var ordet "glad" att hon faktikskt upplever mig som en glad tös, för mig var det ren glädje, tack.

Sitter på psykologilektion och som vanligt går diskussionerna heta, från det ena till det andra, med en lagom crazy men ändå härlig lärare.

Vet faktiskt inte ens hur vi kom in på det, men men. I alla fall råkar jag väl slänga ur mig att jag nog är lite trögfattad och skrattar bort det lite fint så där som man gärna gör. Sedan kommer vi då till förolämpning eller komplimang? Tydligen var hennes första intryck att jag var okunnig, eller med andra ord korkad, fritt för egen tolkning, men att hon nu visste eller tyckte att jag var en av de smartaste elever hon haft. Sedan är väl frågan hur många elever hon haft? ;)