skryttan

Varning för en positiv Fia, eller jag menar ett glatt inlägg..till viss del i alla fall.
Idag har varit en bra dag, eller jag menar en helt okej dag. Just nu trots stress och en hel del känslor om allt och ingenting, så känner jag mig kankse inte oövervinlig men det närmsta oövervinnlig man kan komma,en jävligt skön känsla ska jag säga men också konstig, men men.

Jag blir bara bättre och bättre, på vissa saker i alla fall..
Jag menar trots att jag faktiskt försov mig i morse så åkte jag till skolan. Tyvärr var läraren sjuk, men vad gör det om hundra år? jag menar lite självdiciplin har man väl får vi hoppas. Så var ganska duktig och diksuterade litteratur med Melina plus läste säkert tio sidor i boken som faktiskt verkar bli lite spännande allt eftersom. ( Therese Raquin) Har faktikst haft ett leende på läpparna hela dagen, mer eller mindre. Dagens bästa :Eftersom det inte gick något bra på dansen förra veckan så har jag laddat hela dagen mentalt för att det skulle bli bra idag, och trott eller ej men det var så sjukt kul och jag klarade till och med av att göra snygga kickar och piruetter och det är inte ofta jag gör det, aldrig snarare. Härligt! Nu ler jag fortfarande och känner mig grymt exalterad så koregafrin är bland de roligaste jag dansat på länge, kan bero på att den är mer modern och det är vädligt mycket jobb. Älskar dansen så grymt mycket den gör mig verkligen lycklig.

Tack och hej leverpastej.

Begravning idag, blandade känslor, mycket känslor, fast kände mig nog mest tom och vilsen om jag ska vara riktigt ärlig. Konstiga återseenden, liten som blivit stor och dessutom en kyrka och en kista, inget man upplever varje dag. Cermonin var i alla fall väldigt vacker och allt kändes så overkligt vet nog inte egentligen vad jag ska skriva. Kunde inte gråta, pinsamt nog så skrattade jag, typiskt mig, pinsamt och oacceptabelt, men pinsamt nog också mitt sätt att hantera det hela. Har aldrig varit en person som gråter, utan har väldigt svårt att visa känslor. I alla fall  blev stämningen något bättre när vi kommit ur kapellet och skulle hem till kusinerna på mottagning.Så roligt att se alla igen trots omständigheterna, något stel och jobbig stäming men släppte så småningom i alla fall lite granna. Vi kollade på gamla fotografier från när vi var små, åh vilka minnen, och vilken saknad, då hade jag svårt att hålla tårarna inne, det kändes. En lång och tung dag, men du kommer alltid leva kvar i våra minnen.

Vila i frid. <3

Kom som sagt iväg till "min" lilla sjukling igår, som förövrigt varit sjuk i snart mer än en vecka, illa!
Min utamning denna kväll skulle bli att delvis hitta ..bokstavlingen grädden på moset innan jag sedan också skulle finna vägen hem till Pluttis, som numera bor på ny adress. Hittade både vägen och grädden, wuhu.
Det blev väl mer eller mindre kvalitetstid med Plutten , bara mys och kramkalas. Hans far var ute och festade och vi hade lägenheten för oss själva och ingen stress eftersom det var helg,alltid skönt.

Förövrigt måste jag tillägga att det är roligt att se far och son tillsammans, de där två får mig helt klart att le stort.

Sitter och lallar framför tv:n och råkade komma in på generation fett på trean, urs mår dåligt. Satt precis och käkade choklad, den känns inte så god längre. De senaste åren känns det absolut som jag tränat mindre och äter mer, även om jag inte är hundra på något av det, så känns det i alla fall inte bra. Önskar att det var lika lätt som förut att gå ner i vikt, men jag tror min hjärna övervinner mig i dessa lägen, vilket jag faktiskt inte vet är positift eller neagtivt...i morgon är i alla fall första riktiga träningen den här året och det gäller att ge järnet från start, men inte glömma bort att ha kul.

Allvarligt talat så önskar jag mig som precis för fem år sedan att jag hade en normal relation till mat, men icke. Eller kanske önskar jag bara att jag inte hade haft rätt när jag visste att så fort allt var över  och jag inte hade den kontrollen längre så skulle jag bli tjock, tja kolla vart jag är idag...fuck fuck fuck.

Kan inte låta bli att läsa en gammal eller föredetta väns blogg, vet inte riktigt vad vi är om jag ska vara ärlig. Kanke beror detta på att vi delat mycket och det är svårt att släppa taget,eller greppa saker som blivit som det blivit. Kompliserat är nog det minsta ord jag skulle använda. I alla fall känner jag en viss saknad då jag också inser att vi har en hel del goda minnen tillsammans och kan då heller inte sluta förundras över hur det blev så här!?

Jag saknar dig.

Jupp mådde jag inte bra...sov i ochprincip hela dagen och käkade ingenting. Kollade en och annan film med syrran och hennes polare. Sedan gick jag och la mig igen redan vid åtta efter att ha halvsovit i soffan typ en halvtimma. Sedan vaknade jag vid ett på natten troligtvis för att jag var hungrig och dessutom pigg som fan, lyckat! Så då blev det lite mer film och så käkade jag mat också, mumsigt, nattkäk för att sedan gå och lägga mig vid halv två igen .

Lyckat!